Barbro & Esther's dog-blogg

.....med skrivandet.... Men det händer inte så mycket som är värt att skriva om den här årstiden. Vanliga hundpromenader är ju inte särskilt uppseendeväckande :) Esther har i alla fall varit ute och dragit Noah på pulka, nyttigt och roligt för alla inblandade. Esther får jobba och göra av med energi, matte får en rask promenad och Noah sitter med ett brett leende på läpparna!

När vi kom hem sa jag till Noah att han nog skulle tacka Esther för skjutsen, och det gjorde han - "tackesussen". Gullplutt!!!

Igår hade vi lite kalas. Esther fyllde 5 år! Hua vad tiden går, tycker inte det var länge sedan jag befann mig på Teneriffa och fick meddelande hemifrån att Esther och hennes syskon hade kommit.

Hon firade dagen med att öppna paket.....

....förstås. Det var en dalmatiner med långa sladdriga ben. Ganska rolig, en stund. Det pep ju inte om den men den fick duga tyckte Esther. :)

Det blev lite tidspressat schema så att vi skulle hinna med allt. Hundpromenad för kl 13 då herrstafetten i VM började. Och det blev ju en rysare. Tror att jag nästan hade lika hög puls som dom som tävlade :)) Det blev silver till slut, kanonbra, men det hade känts ännu bättre om det inte var Norge som vann, hmmmm......

Esther blev firad av sina kompisar som bara den via fb, MMS och telefonsamtal. Och på eftermiddagen kom bästa kompisen Greta med familj och uppvaktade med ett saftigt tuggben som Noah hjälpte Esther att öppna :). Esther bjöd Greta på......

....."landgång". Den blev mycket uppskattad....

Egentligen är man ju lite knäpp, hundarna fattar ju inte ett dugg vad man håller på med, men det är ju så himla ROLIGT!!!

Må så gott alla!

Idag skulle våran Xantos ha fyllt 7 år! Han fick gå över regnbågsbron alldeles för tidigt, bara 5,5 år gammal, lilla gubben.... :( Saknaden är enorm och griper hårdare tag om hjärtat en sådan här dag.

Xantos och Esther myser i solen ute vid stugan....

- 20 grader i morse och kvicksilvret har inte orkat över 10-gradersstrecket på hela dagen, men solen skiner och det är en underbar vinterdag som lockar till en extra lång promenad.

Esther ligger och tar igen sig och jag känner mig inte ett dugg kreativ för att fortsätta skrivandet så det får räcka för idag.

Två nattskift väntar, sedan ledig ett tag igen!

.....är helt återställd kan man nog säga. Ytterst liten svullnad kvar så nu går vi långpromenader igen utan hälta eller ökad tjocklek på tån. Hua vad orolig man blir när något inte är som det ska med våra älsklingar.

Igår var jag med Marita och Zazco till Lars Audell och röntgade Zazcos höfter och knän. Jag körde dom eftersom Marita blev av med gipset dagen innan och med skruvar och ståltråd i armbågen på bästa högerarmen är man inte så kaxig precis. Han fick sin plegspruta och efter en stund var det hans tur att på något vingliga ben gå in i undersökningsrummet. Zazco var jätteduktig, inga som helst problem att lägga honom i ryggläge i vaggan. Inte vet jag om han somnade för han började snarka ganska ljudligt. Marita fotograferade hela förloppet, kan ju vara kul att ha kvar.

Esther fick vara hemma denna dag men blev rastad av "bästaste" Jonas.

När vi kom tillbaka till Norrtälje ville Marita att jag skulle gå med in och ta en kopp kaffe. Det var ju en "fyllehund" vi hade med oss hem och gissa om jag skrattade åt honom när bakdelen vinglade till och kickade till köksdörren. Då vände sig Zazco om och tittade på dörren precis som "hur i hela friden gick det där till". Han såg bara sååå rolig ut.

Måste ju gnälla lite också. Det går åt mycket sand dessa dagar. Fy tusan vad det är halt överallt, glansis är inte alls någon överdrift. Men det ska väl bli snö till helgen så får man gnälla lite över det :)

Vi har i alla fall haft flera dagar med härlig sol, bara att njuta....

I lördags kväll såg jag att Esther haltade på vänster framben. Jag gjorde ingen affär av det då och på söndag morgon visade hon ingen hälta, skönt. Vädret denna dag var strålande med några minusgrader bara, så det blev en långpromenad på ungefär 6 km. Inget syntes när vi promenerade. Det var ju som sagt fint väder och det innebär ju att vi ingalunda var ensamma ute. Därför blev det mest koppel på för Esther, som sedan skulle visa sig vara bra. För på kvällen var hon halt igen. Nu blev det en noggrann genomgång med böjningar och klämningar i hela benet, från tårna och ända upp i bogen. Men som boxer hon är så visade hon ingen smärta någonstans.... Och på måndag morgon var det ingen hälta. Nej, tänkte jag, det blir ingen promenad alls idag utan bara rastning på tomten. Och lika gjorde vi på tisdagen. Jag gick då igenom igen och nu upptäckte jag att ena mittentån var tjock. Kollade så det inte var rött eller fult på något annat sätt och det var det inte. Det kan ju vara så att Esther har stukat eller i värsta fall brutit tån för det är väldigt ojämnt i snön, det var ju + 5 grader ett par dagar och sedan har det frusit och är stenhårt och knöligt.

 Ingen promenad igår heller och ingen hälta. Jag tyckte att tån var lite tjockare i går kväll, men i morse var det mindre igen. Idag har vi gått ett rastrunda och det verkar ha gått bra för det är ingen hälta och tån har inte blivit tjockare. Vi avvaktar ett par dagar till och ser om svullnaden börjar ge med sig och att hon inte visar någon hälta.

Det är lite frustrerande (eller rättare sagt mycket frustrerande) att inte kunna röra på sig som man skulle vilja, men vi hoppas att det kommer något bra ut av det istället. :)